Arkiv för december 2018

Ja hörni, vad säger man?

2018 har varit det värsta året i hela mitt liv på många sätt. Många runt mig har blivit allvarligt sjuka i cancer eller gjort sig illa. Det har drabbat min familj, mina närmsta, än är det tyvärr inte över.

Det har hänt saker som har förstört mitt liv på många sätt, i värsta fall en lång tid framöver. Saker som för alltid kommer ändra mig som människa, som inte är helt över än vilket ger en skavande känsla hos mig. Händelser som tyvärr har gått ut över dom jag älskar mest men som jag inte kunnat påverka alls då det inte varit pga mig. Är besviken på mig själv som på något sätt varit godtrogen och kanske en smula naiv. Önskar jag kunde skriva vad det handlar om då det blir kryptiskt men har ingen lust, det är för privat helt enkelt.

”I nöden prövas vännen” sägs det. Så är det och det här året har jag verkligen fått reda på vilka som är värda att behålla i mitt liv 2019. Jag kommer inte fortsätta höra av mig till vänner som ändå aldrig kan skicka ett enkelt ”hur är det?” någon gång, spontant. Tänker inte bli ovän eller så, men lägger hellre energi på relationer som är ömsesidiga, annat känns som slöseri. Jag blir dränerad av att vara den som bryr sig men inte får tillbaka. Någon som inte bara skriver ”finns här, du kan komma hit” när jag mitt i krisen kanske behövt någon som hade kommit hit, matat mig och gett mig en kram, sovit här. Actions speak louder than words.

Nu lät det här väldigt bittert men jag har material till en hel bok bara genom det här året om det skulle vara så.

Men året har även gett mig en del minnen som verkligen är för livet. Roadtripen till Italien i somras var en sån sak. När jag inte trodde jag skulle överleva en sekund till så satte jag mig på ett plan ner till Palermo där resan började. Jag grät inte en enda gång där, jo, när jag fick veta att lilla E hade fått en till tumör i hjärnan, kändes otroligt hårt. Kändes märkligt att sitta på en takterass till världens mysigaste lägenhet i Cefalú och storgråta i solen. Livets kontraster.

Jag har träffat många nya fina vänner som jag haft jättekul tillsammans med, speciellt på utbildningen jag i april har slutfört. Är stolt att jag hittills har fått betygen A i senaste kurserna då jag inte varit ett ”MVG-barn” under skoltiden. Men jag fungerar så att om jag väl gör något jag brinner för ger jag 150%, grottar ner mig och ger mig aldrig förrän jag är nöjd. Både bra för resultatet men ibland förödande för självförtroendet ;) att aldrig bli helt nöjd.

Resten av sommaren efter Italien var mestadels underbar. Magiska tropiskt varma kvällar i Stockholm. Jag har vågat saker (iof i ren uppgivenhet just då, men ändå..) som jag aldrig trodde jag skulle våga, typ resa hem över hela världen för jag fick nog till slut, o jag som knappt vågar beställa på restaurang själv. Tog mig hem från ett land där dom flesta inte pratar engelska men lyckades ändå med några mellanlandningar ta mig hem till Sverige själv. Växte av det. Vet att jag inte tar vad som helst. Har en gräns jag med även om det är långt dit.

Ser fram emot våren då allt känns lättare oftast, då allt blommar och folk börjar hitta ut igen. Nu gäller det bara att hålla andan fram till dess och hoppas att det mesta som är på ”hold” löser sig på bästa sätt och att mina nära blir friska eller får leva så länge det bara är möjligt.

Nyår 2019 kommer med all sannolikhet mitt liv ha förändrats en del tror jag. Det känns motigt men tror en del av det är nödvändigt.

Jag lever efter det här året, men ibland vill man mer än att överleva ♥