Mamma skickar utdrag från läkarens anteckningar angående dom knölar som hittats.. Fastnar bara på orden ”förändring med malignt utseende”, ”förändring med malignitetsmisstänkt utseende”, ”den sistnämnda förändringen ligger ca 2 cm ifrån den större dito”. Vill inte läsa vidare. Mår illa.
Skriver till henne som svar i ett sms; ”Få inte panik OM dom är maligna. Finns som sagt superbra chanser till att bli helt frisk idag. Även om jag förstår oron. Kan ju vara godartat med”. Kan inte göra annat mamma. Förlåt. Jag är livrädd. Sitter och lipar i panik här i köket. Vill inte vika mig och bekräfta din oro.
Försöker intala mig själv att det ändå KAN finnas en chans att det inte är cancer, för chansen finns fortfarande till svaret kommer nästa vecka. Kommer aldrig gnälla någonsin igen, bara det visar sig vara godartat. Fan. Aldrig varit så här rädd.
Det är en sån plåga att behöva vänta medan livet ska pågå som vanligt.