Godmorgon godingarna.
Det är nog första morgonen, på jag vet inte hur länge, som jag vaknar till mulet väder. Känns okej ändå idag, ingen press.
Kom på, medan jag fixade kaffe, att jag bott här i lite mer än tre månader nu. Känns som längre. Tänker ofta på det att jag är en sån som måste få rutiner och minnen i ett hem först för att kunna känna mig trygg och trivas. Det är lite så det börjat bli nu. Vattenglaset ställs på samma ställe i köket, fönstret öppnas varje morgon för att vädra lite, jag har min lilla balkong i huset som jag brukar sitta och läsa/prata i telefon på kvällarna, grannarnas ansikten är bekanta nu, snart kommer dom första födelsedagarna firas här hemma.. Sånt är mysigt tycker jag, när livet blir lite rutin.
Kände mig först så låst här hemma när jag flyttat och pandemin precis bröt ut som värst här i Sverige. Trivdes helt okej men kände ändå inte den sköna känslan av att komma hem från att ha varit ute. Var mest uttråkad och ville bort.
Är helt övertygad om att det kommer bli ännu härligare i höst när skolan börjar både för mig och barnen, då man får en vardag med rutiner och lite mer mening ♥
Mycket svammel men ni kanske förstår vad jag menar.
