Hej på er.
Vaknade klockan 3 imorse och kunde inte somna om hur mycket jag än vred och vände på mig, himla segt faktiskt.. Tankarna blir också 1000 gånger värre när det är mörkt, undra vad det beror på? Kan det vara att man inte har något att avleda dom med på samma sätt som det går på dagen? Eller att man är mer trött och därför mer känslig? Vet inte..
Jag tänkte lite på döden, mammas sambo gick bort i fredags. Har ju en väldigt komplicerad relation till döden och får lite panik varje gång någon dör. Klarar inte av avsked och verkligen inte något så definitivt som döden. Hua.. Sen är det svårt att veta vad man ska göra för mamma tex, inget får ju tillbaka honom. Sen är det allt det praktiska kring en bortgång som är svår att ta tag i mitt i en sorg. Får bara försöka vara där så mycket jag kan helt enkelt.
Det gör även att jag tänker mycket på att jag har ETT liv, gör jag det jag vill med det? Lever jag som jag vill leva? Trivs jag? Vad gör mig lycklig? Förstår att en hel del av känslorna förstärks pga pandemin och sättet vi levt nu under ett års tid men ändå. Såna tankar som rullat på repeat inatt. Hur man själv ska klara av att en dag förlora sina föräldrar osv. Har ju redan varit nära att förlora mamma och den rädslan förlamade mig totalt då..
Idag kommer jag vara väldigt trött men det är väl som det är. Ska träffa Ronja och käka frukost ihop nu på morgonen, skönt att skingra tankarna och tröttheten lite ♥
