Arkiv för januari 2022

YOUNGER

19 jan | 2022

Hej på er!

Gjort min första vecka på nya jobbet och som jag trivs! :) Jätteglad att det föll sig som det gjorde med jobb-biten. Glad att jag tackade nej till det andra jobbet jag fått så här med facit i hand. Det är superhärliga kollegor, kul variation på vad som ska designas, känns bra helt enkelt och det är jag så tacksam för ♥

Hade mitt första pitchmöte idag med en presentation jag gjort som innehöll b.la del SoMe-assets för en kund, kul! Jag är ju sån som vill kunna och ha erfarenhet av ALLT på exakt EN sekund.. Vill ha haft 100000 möten redan idag helst och vara rutinerad som fan.. Men det kommer med tiden. Tyckte ändå det gick bra, kunden gillade det jag designat och jag ska gå vidare och göra ut hela uppdraget.

Sitter och lyssnar på en P3 Nyheter Dokumentär men ska väl snart börja fixa lite middag. Efter det ska jag kika på fler avsnitt av ”Younger” och sova tidigt :)

DAGARNA

POSITIVT TÄNKANDE

3 jan | 2022

Godmorgon!

Det är så mörkt nu på dagarna, bara för det varit så molnigt, supersegt..! Men imorgon är det sol utlovat och det lever jag för :) Haha.. samma sak VARJE vinter, försöker tänka att efter nyår så kommer våren oftast snabbare än man tänker att den ska.. positivt tänkande.. positivt tänkande..! ;)

Hoppas er jul och nyår varit fina!

MED HJÄRTAT

SOON YOU’LL GET BETTER

2 jan | 2022

Hej.

Den här morgonen började som några andra gjort senaste tiden, med att jag är ledsen. Ledsen och rädd för att mamma ska få tillbaka sin cancer. Vet inte om det är för att det kändes så nytt för två år sen, som att allt ont var bortskuret och medicinerat med cellgifter. Som att det var rensat från allt ont. Har inte känt mig så ledsen eller rädd under dom här två åren men det känns som det stundtals smyger sig på nu.

Imorse var det en låt med Taylor Swift som utlöste det hela. Såg en dokumentär om henne igår på Netflix som hette Miss Americana. Där berättar hon att hennes mamma blev sjuk i cancer. Hon sjunger bland annat ”The buttons of my coat were tangled in my hair. In doctor’s-office-lighting, I didn’t tell you I was scared. That was the first time we were there. Holy orange bottles, each night I pray to you”. Antar att det bara väcker en del saker hos mig, som det känts och kändes då.

”And I hate to make this all about me
But who am I supposed to talk to?
What am I supposed to do
If there’s no you?

This won’t go back to normal, if it ever was
It’s been years of hoping, and I keep saying it because
’Cause I have to”