”Underbart är kort”, eller vad är det man säger?
Jag skrev ju ironiskt nog att livet kändes så lugnt och skönt i torsdags morse.. Det skulle man ju få äta upp med besked.
Vaknade av ett sms från min mamma (varför ringde du inte?). Där stod det att hon har ramlat ner för en rulltrappa, slagit ut tänder, slagit upp ansiktet, händer och fått en hjärnblödning av fallet.. Som tur är lever hon och just nu verkar hon inte fått några bestående men av själva hjärnblödningen. Jag är så himla tacksam över det och glad att några hjälpte henne till sjukhus ♥ Varit och hälsat på henne igår. Nu önskar jag mig lite lugn i livet en stund framöver. Det har varit ett ganska jobbigt år faktiskt med mycket som hänt.
Alla ni som skrivit och visat omtanke, tusen tusen tack, ni är så himla fina så hälften vore nog. Tack ♥ ska hälsa mamma det (men du läser väl här mammis så då vet du att måååånga skickar krya på och kramar till dig!) Idag ska jag hjälpa mamma lite, sen hem och fixa inför kommande vecka då barnen kommer hem igen, but first, coffee!
7
Lämna ett svar