LUGNET

Äntligen här. Kroppen känns som spaghetti efter en alldeles för tidig morgon och en jobbig flygresa. Jag började av oförklarlig anledning faktiskt gråta vid start från arlanda.. Tror det var all undangömd flygrädsla som sipprade fram med tvång. Fy.. Sen satt jag hela resan och låtsades som att jag åkte tåg och kollade inte ut genom fönstret.

Vi har haft en så underbar dag hittills. Kom hit efter lunch. Upp på rummet, bytte om. Gick ner till hamnen, strosade runt på stranden där fötterna sjönk ner helt täckta i vit len sand. Letade snäckor till flickorna, saknar dom redan massor.

Varit här så många gånger men den här gången känns allt extra vackert på något sätt. Kanske är för det var länge sen. En vacker dag ska jag köpa ett hus här, det är bara så.

Dags för middag!