INTERVJU

Det kanske inte är så många som förknippar Martin med just foto utan mer som Robinson-vinnaren, som polis eller en kille som syns en del på löpsedlarna hos skvallerpressen. Jag bestämde mig för att köra en intervju om foto med honom då jag vet att det är ett stor intresse han har. Here we go..

Namn: Martin Melin
Ålder: 47
Bor: Södermalm, Stockholm
Kamera/kameror: Canon 7D, Lumix GM5

Hur många år har du fotat? Jag började fotografera som tioåring och köpte min första systemkamera (en Konica) när jag var elva.

Hur kommer det sig att du började fota? Vet inte varför jag började fota, antar att jag fick någon kamera och så gillade jag det. Jag började fotografera ordentligt i gymnasiet, tog lite kurser och sådär, och så var jag fast. Men vet helt ärligt inte varför?

Föredrar du digitalt eller analogt? Jag är ju så gammal att när jag var yngre kunde man inte välja – jag fotade analogt fram till 2000. Älskar digitalt, just den obegränsade antal biler man kan ta, istället för att tänka efter, snåla (var ju snordyrt med film och framkallning förut). Idag kan jag ta 100 bilder där jag förut kanske skulle ha tagit tre. och helt ärligt, jag ser ingen större skillnad på resultatet. Tycker det bli lika bra digitalt som analogt.

Hur efterbehandlar du dina foton? Jag bearbetar alla mina bilder i Photoshop. Allt ifrån att bara fixa lite kontrast och skärpa till att lägga på en massa filter. Jag använder mig av ett program som heter RAD LAB som är magiskt.

Svartvitt eller färg? Jag gillar både färg och svartvitt men ska jag fota porträtt föredrar jag svartvitt. Men miljöbilder vill jag helst ha i färg. Men med svartvit är ljuset viktigt och jag har alltid imponerats av fotografer som är duktiga med ljus.

Favorit-genre att fota? Jag gillar att fota människor. Har aldrig fotat djur och natur och är själv inte så intresserade i såna bilder. Jag gillar ”street”, typ dokumentär-fotografering.

Är du utbildad eller självlärd? Jag är självlärd när det gäller att konstruera en bild, vinkel, avstånd, beskärning och så men tekniskt har jag gått lite olika utbildningar såsom helgkurser. Gick även en femveckors-utbildning i USA.

Din bästa bild: Helt omöjligt att säga; ”bästa bild”. Har väl ett tiotal olika favoriter. Men inte sällan blir jag positivt överraskad när jag tar en bild som jag tänker, den här blir nog okej, och så blir den skitbra. Har en sån på yngsta sonen när han står över en dammsugare och hans hår står rakt upp av utsuget av luft. Kul bild och han har ett fantastiskt uttryck.

Din sämsta bild: Sämsta Bild – haha, bara välja och vraka bland de 20-30 000 som jag har sparat men som aldrig någonsin någon kommer titta på.

En bild som betyder mycket och varför? Jag har en bild på mig själv som betyder mycket, det är en bild tagen av min pappa i New York och föreställer mig ståendes i korsningen av 42:a gatan och femte Avenyn, mitt på Manhattan. Jag är elva år. Jag har inte själv tagit någon bild som jag skulle säga betyder något för mig.

Vem/vad är din största inspirationskälla? Jag kan inte säga att jag har någon fotograf som inspirationskälla. Jag är faktiskt dålig på att namnge fotografer. Jag gillar bilder och kan se bilder som inspirationskällor. Jag var bättre på att namnge fotografer förr i tiden när jag prenumererade på olika fototidningar. Jag följer ett 20-tal fotografer på Instagram och blir inspirerad, men ska jag hitta ett namn så han Aftonbladets fotograf, han som var kidnappad för nåt år sedan, Niclas hammarström. Fantastisk blick för bilder.

Har du en drömbild i huvudet som ännu inte tagits? Jag vill ta den perfekta porträttbilden. Det kan vara en ung flicka, det kan vara en gammal man – men jag vill ta den.

Vad kännetecknar en bild tagen av dig? Mina bilder, de som jag visar upp, är alla tagna med naturligt ljus. Jag använder nästan aldrig blixt (även fast jag nu har köpt en större grej) så det är en sak. Det är andra är att jag gillar att ljusa upp bilderna. I övrigt tror jag inte jag har nåt ”kännetecken”.

Om du bara får använda ett enda objektiv resten av ditt liv, vilket skulle det bli? Fick jag bara använda ett objektiv i resten av livet skulle det vara det jag har på min Lumix GM5 just nu –  Leica 15/1,7

Vart tycker du gränsen går för att få kalla sig för fotograf och inte glad amatör? Fotograf är väl alla som tar bilder, antingen professionellt eller som amatör. Men jag skulle nog inte kalla mig ”fotograf” om jag inte hade det som yrke. Jag brukar säga att jag har fotografering som min största hobby, även fast jag har tagit en hel del bilder och lyckats sälja dom. Jag har alltså fått betalt för mitt fotograferande, min hobby.

Tack Martin för intervjun!