Mamma skickar utdrag från läkarens anteckningar angående dom knölar som hittats.. Fastnar bara på orden ”förändring med malignt utseende”, ”förändring med malignitetsmisstänkt utseende”, ”den sistnämnda förändringen ligger ca 2 cm ifrån den större dito”. Vill inte läsa vidare. Mår illa.
Skriver till henne som svar i ett sms; ”Få inte panik OM dom är maligna. Finns som sagt superbra chanser till att bli helt frisk idag. Även om jag förstår oron. Kan ju vara godartat med”. Kan inte göra annat mamma. Förlåt. Jag är livrädd. Sitter och lipar i panik här i köket. Vill inte vika mig och bekräfta din oro.
Försöker intala mig själv att det ändå KAN finnas en chans att det inte är cancer, för chansen finns fortfarande till svaret kommer nästa vecka. Kommer aldrig gnälla någonsin igen, bara det visar sig vara godartat. Fan. Aldrig varit så här rädd.
Det är en sån plåga att behöva vänta medan livet ska pågå som vanligt.
16
Tänker på dig och er. Brukar läsa ibland men oftast inte kommentera. Har också levt i ovisshet en kort tid med en sambo som blev akut sjuk, dock inte cancer men det inbillade jag mig 24/7. Det är vidrigt rent ut sagt men jag hoppas för er skull. Som du säger finns det också många bra behandlingar idag oavsett svaret sen. Förstår dig däremot, så in i bomben. Andas. En minut i taget fina du. Du fixar det här med! ❤️
Tack för fina ord. Hoppas din sambo mår bra idag! ❤️ Tänk att hälsan blir så viktig när ”man inte har den”. Försöker andas och ta en dag i taget men ibland griper rädslan tag i mig totalt. Det är mycket för att min pappas sambo är sjuk med spridd bröstcancer nu och att jag ser behandlingen av den vid sidan av. Urs, det är en sån jävla sjukdom. All cancer. Tack igen för din omtanke ❤️