Hej.
Jag tog bussen ut mot Lilla Erstagården imorse. Klev av bussen och letade mig fram på kartan i mobilen. Kom fram och mötte upp M. Hon visade mig in till rummet där Emmis låg. Emmis reagerade inte synbart på att jag var där, pratade såklart ändå lite med henne och klappade.
Hängde kvar några timmar i rummet. Vi kollade på olika kort och filmer på Emmis genom åren. Mysigt. Pratade, åt lite mat, pratade mer, grät i omgångar.
I eftermiddags efter en lång kamp så orkade Emmis lilla kropp inte mer. Hon somnade in med sin hand i min, omgiven av enormt mycket kärlek. Tack snälla M & M för att ni mitt i all den bottenlösa sorgen även tröstade mig under tiden Emmis gick vidare in i evigheten. Ni har för alltid mitt stöd och min hjälp.
Jag kommer sakna henne så ♥
Vill bara överösa er med all kärlek i världen.