Vet ni vad det värsta med vissa helger är?
Det är när man är ensamstående utan ”familj”. När man ser hur alla kompisar träffar varandra, går ut och hittar på saker eller är hemma med sina barn och sin man/fru/sambo när man själv sitter i mörkret efter att barnen somnat. Det finns få tillfällen en människa kan känna sig så ensam som då, jag lovar.
Det är en känsla jag aldrig tror jag kommer kunna bli vän med eller van vid.
Lämna ett svar