Hej fina läsare, hoppas ni mår bra.
Undra om ni vet hur det är att ha en person i sin närhet som har psykisk ohälsa? Det tär så otroligt mycket på en som person att stå bredvid, men det känns som man inte får eller bör känna så för då är man en elak egoistisk person som inte finns där eller är förstående nog.
Att ena dagen vara lycklig, glad tillsammans med den här människan, känna att livet leker och solen värmer sådär lite extra, att dina steg blir lättare, för att nästa dag (i värsta fall redan senare samma dag..), störtdyka ner i totalt mörker själv för den du bryr dig om och tycker om inte alls mår bra och blir kall och avvisande mot dig, får dig att känna dig skyldig till att ha fått den här personen att må så innerligt dåligt även fast du vet längst inne att du inte har någon som helst del i det måendet egentligen.
Svårt.
Hej vännen! Jag förstår dig helt och fullt, det är jättejobbigt och man blir kluven för man vet inte vilken fot man ska stå på… Skickar massa kramar till dig<3<3 sköt om dig!
Lite så. Ska jag vara glad idag, är det en dålig dag imorgon? Hur uppfattas det jag själv säger idag om den personen inte mår bra just idag? Nä, svårt. Stor kram, hoppas allt är bra med dig och barnen <3
Vet precis :/ Tyst, avvisande, undvikande, känslokall, distanserad, ointresserad, onåbar, otrevlig osv osv.
Fast utan glädjestunder, bara neutrala dagar med ett leende som topp, annars neutral och mest tyst.
Tre långa år senare, ungefär på samma sätt, men utan ett otrevlig sätt.
Dom som inte varit där vet inte och ingen försåelse eller stöd från dennes anhöriga.
Själv undrar man varje dag, kommer det att bli bättre, kommer den du en gång var komma tillbaka? Finns det känslor kvar och är det värt att vänta på att kanske?
Hoppas personen i ditt liv finner gnistan och glädjen igen! :)
Jo. Faktiskt träffar du nästan rätt på allt förutom att i detta fall finns det glädje ibland, om än väldigt kort.. Jag tror nånstans att man får inse verkligheten och inse att man inte kan ändra på någon och att det sällan blir bättre. Annars förgås man som människa till slut.
Kram.
Mm, förstår precis
Mest kanske för att jag varit den där som fått andra att känna så
Kram
Det måste självklart kännas jättetungt att vara den som får andra runt en att må dåligt pga sitt eget mående, även om det säkerligen inte är avsiktligt. Hoppas du mår bättre nu, kram.