SÅ NÄRA FÅR INGEN GÅ

//img

Nyheten om Kent har väl inte undgått någon?

Kents sista år tillsammans som band. Jag vet faktiskt inte riktigt ärligt, trots att jag varit ett riktigt stort fan som äger nästan alla deras plattor som just plattor och inte digitalt, om jag är så ledsen.. Känner inte att jag på senare år lyssnat eller knutit några minnen till just deras musik.

För mig är Kent min kompis Johan som jag lärde känna som 15-åring. För mig är Kent musiken jag som deppig tonåring lyssnade till när jag satt inne på mitt flickrum och tyckte synd om mig själv för världen och kärleken gjorde ont. För mig är Kent somrar, framförallt under tonåren. Mycket såna minnen har jag.

Favvolåtarna genom tiderna är följande..

Utan dina andetag – Hur många kärlekstårar har jag inte fällt till den?
Sundance kid – Högstadiet om jag inte minns helt fel.
Duett – Minns bara att jag tyckte den var så himla bra och fin, speciellt raderna ”Att långsamt, långsamt åh, så långsamt så vann vi våra nätter tillbaks. Långsamt, långsamt, åh så långsamt så gled vi in i minnet, gömda längst bak, det som var du och jag”.
Socker – Högstadiet det med, favvon i denna var raderna ”Och jag glömmer bort att andas för sex, musik och våld var det vackraste som hänt mig sen själen min blev såld. Att synas utan att verka ser enkelt ut på håll, men jag lever på impuls nu via fjärrkontroll”.
Sverige – En riktigt fin sommarlåt som jag har fina sommarminnen till! <3

Men min absoluta favvolåt med Kent som jag fortfarande ÄLSKAR är låten Kräm (så nära får ingen gå). Världens kanske bästa hångellåt genom tiderna!

Tack Kent för musiken!