Det har hänt mig, kanske dig också, att man dejtat den killen/tjejen man trott skulle bli ”the one” men sedan i slutändan visar sig vara precis den man inte alls tänkte sig. Här kommer några tips på sånt man gärna blundar för då ”drömprinsen/prinsessan” står där men kanske ändå bör väga in om man träffar någon som man får en liten dålig magkänsla av då och då..
- Om du alltid är den som skickar sms men sällan får ett spontant sms där han/hon frågar hur du mår/vad du gjort idag/ger en komplimang eller några fina ord tillbaka så kan du nog vara rätt så säker på att han/hon inte har ett överdrivet intresse för något seriöst. En klassiker är ju att ”jag har så mycket på jobbet”, tänk på att ett sms tar ganska kort tid att skicka, ALLA har tid att slänga iväg ett sms någon gång i veckan. Alla.
- Du får aldrig hänga med hans/hennes kompisar, ännu mindre på fester som dom går på eller ut på krogen. Du kan ju kanske klura ut varför det är så, varje gång. Självklart måste man få ha kompiskvällar, helt klart, men nån gång kan det inte skada att ta med dig, eller hur? Bör väl vara så att han/hon snarare är stolt över dig och vill presentera dig för alla.
- Om du ständigt blir utfrågad om vilken relation du har till folk i din närhet, vilka du pratat med under en fest eller under en utekväll, om du blir utfrågad hur många du varit tillsammans med innan ni träffades eller om han/hon läser dina sms så ska du nog dra öronen åt dig. Svartsjuka kan vara charmigt i lagom dos, men det är en fin linje mellan svartsjuka och sjukt kontrollbehov. Man behöver inte berätta allt, en del saker har du rätt att hålla för dig själv.
- Har han/hon alltid telefonen på ljudlös när ni umgås eller ännu värre, struntar i att svara när det ringer eller på sms när du sitter bredvid så kan man ju börja undra varför. Det kan även vara av ren respekt men sånt känner du nog på dig ganska lätt, säg att det ringer alla helgnätter när krogen stänger, det lär knappast vara hans/hennes mamma som vill något då..
- Tänker ni helt olika om framtiden? Vill du ha barn men han/hon vill inte? Vill du bo i stan men han/hon utanför i hus? Vad kan du tänka dig att kompromissa med och vad är viktigt i just Ditt liv? Om ni tänker helt olika så kanske det inte blir det lättaste förhållandet att leva i. Olikheter är bra men kanske till en viss gräns. Du ska inte behöva göra allt för stora uppoffringar av vem Du är.
- Magkänslan har sällan fel. Tyvärr inser man ofta det i efterhand.
- Trycker han/hon ned dig ofta, kommenterar dig på nedlåtande sätt, förlöjligar dig så gå på en gång, det är ENBART ett oacceptabelt beteende. Psykisk misshandel kallas det, den leder inte helt sällan till slag till slut.
- Ringer han/hon dig bara sent på kvällarna, helgerna? Vill han/hon aldrig göra något annat än att ligga hemma o kolla på film med dig så kommer du ändå tröttna och känna dig utnyttjad till slut, i alla fall om du har mer känslor än så. Ingen mår bra av att känna så.
- Pratar andra om honom/henne på ett sätt som du inte känner igen så kan det vara rykten men kan även mycket väl vara sanning som han/hon undanhåller för dig. Där kan det vara bra att lyssna och sortera ut sånt som verkar logiskt och inte bara tomma rykten. Tyvärr om man är kär är sånt svårt att bena ut själv, man blundar hellre många gånger.
- Att vara med en person som har svårt för att ha relationer, är rädd för att binda sig emotionellt till en annan människa kommer du aldrig kunna ändra på. Det kommer enbart sluta med att du står där ensam i slutändan med hjärtat utanpå.
Det är många självklara punkter kanske men om någon där ute kan ha nytta av något av detta så är jag bara glad. Har själv trampat på några minor genom åren. Oftast är det man själv som måste få en känsla av att det är nog nu, spelar ofta föga roll vad vänner säger åt en att göra. Tänk däremot på att ju snabbare du lämnar en destruktiv relation, desto snabbare kommer du hitta en ny fantastisk person som är värd dig :h: