Måndag kväll, regnet smattrar på fönstren i vardagsrummet. Sitter och läser lite och dricker en kopp té.
Idag på lunchen läste jag en artikel om Facebook och att avfölja en vän. Inte så att man tar bort vännen, bara slutar följa uppdateringarna från denne och om det är okej att göra så?
Jag har lite dubbla åsikter om det. På ett sätt tycker jag självklart att folk får göra som dom vill, alla kan till exempel inte vara intresserade av vad jag odlar hemma, hur min frukost ser ut osv, det är jag såklart medveten om, MEN samtidigt är det klart man tar lite illa upp. Kan inte komma ifrån det. Är väl nån slags känsla av att vilja vara omtyckt av alla även fast jag vet att det inte går.
Kan däremot känna att det är mer motiverat att avfölja om en person enbart sprider negativ energi och gnäller, eller folk som bara måste lägga upp filmer där djur blir sparkade och diverse såna hemska saker. Förstår meningen med såna filmer men jag förstår av att bara läsa, jag vill verkligen inte se sånt. Den tredje typen av människor jag inte kan med är folk som söker uppmärksamhet genom att skriva saker som ”Nu är det fan sista gången du gör så mot mig!” i sin status utan att skriva vad det handlar om. Detta brukar oftast följas av 10 kommentarer som lyder ”Men gummaaaaan, vad har hääänt?”.
Hur ser ni på det hela? Vad skulle få er att avfölja? För många selfies? För många, enligt er, meningslösa uppdateringar? Något annat?
0
Den tredje anledning blir att jag avföljer.. Dramaqueens orkar jag inte med. Speciellt den typen som Sen svarar på frågan vad har hänt..med: Tar inte det här… Då börjar de krypa i kroppen på mig..Hehe
Hahaha, håller med DIG till fullo! Personer som försöker vara ”mystiska och hemlighetsfulla för att folk ska bli nyfikna! Och sen iaf inget säger, Löjligt! ;p
Håller precis med dig, fixar inte klipp på djur eller barn som plågas eller vuxna människor som kastar paj på varann offentligt så att deras barn hamnar emellan tex statusar under infekterade vårdnadstvister etc, sånt blir jag förbannad över faktiskt. Fixar heller inte med offerkoftor där man så lätt läser av att personen i fråga enbart är ute efter sympatier och det där med att skriva A men inte B!!!? Gaaaaah! Mycket därför jag till exempel inte låter min äldste få skaffa ett Facebook konto, det sprids så sjuka saker där som jag absolut inte vill att han ska se, filmklipp i flöden som man inte heller själv kan välja om man vill se eller inte. Vet många vuxna som låter sina barn skaffa egna konton ganska tidigt, och det får stå för dem. Här får det i allafall vänta tills jag vet att han kan hantera intryck bättre själv.
Sen är det självklart upp till en själv att vara mer eller mindre personlig offentligt, så länge ingen annan tar skada utav det, jag har ju alltid varit öppen med mina svårigheter tex dvs ångest och ja du vet, på bloggen tex. Men rent av för att själv ventilera, reflektera och kanske tillåmed lyfta ett ämne som jag själv tycker att samhället för länge sen skulle slopa skamen och tabun över, psykisk ohälsa. Ja du vet…
Selfies tar jag själv då och då, och är ju helt hysterisk spammig i mitt instagramflöde vissa dagar;) men ja… Hahaha..Kul fråga du lyfte, skrev en hel bok som svar, tack för mig;) kram sötnöt
Håller med om att vissa uppdateringar på fb känns onödigt peppiga. Alla är bara lyckliga hela tiden el deppiga hela tiden. Sedan tycker jag att fb förlorat sitt syfte lite. Består mest av delningar av filmer, tester och reklam! Det personliga har försvunnit. Jag vill ju läsa om mina vänners vardag och tankar med glädje , sorg och annat. I lagom dos. Struntar i politiska åsikter och efterlysning av katter. Fb kan ju ioförsig vara till stor hjälp i bland och kan stå ut med såna inlägg som hjälper andra. Däremot har jag avföljt personer som bara lagt ut bilder på sina små barn. Flera ggr om dagen. Gillar inte det med respekt för barnen. Tack för ordet. ;)
Helt klart löjliga (enligt mig statusar) med kryptiska saker som, ” ååh idag ska jag göra något speciellt, eller åh vad jag är nere idag” etc etc. Uppmärksamhetssökande 14 års nivå tycker jag. Sen även negatiiva statusar eller inlägg med saker som är för ofta återkommande så det blir tjatigt, akka på kaka Lite variation och mkt positvit. Men måste även säga att överdrivna statusar , döär folk hela tiden tjatar om ”åååh jag är LYCKLIG” där personer försöker verka så överdrivet lyckliga kan göra mig störd också, det blir så överdrivet och oäkta. haha nu lät det här gnälligt ist kanske;P
Jag ser det som att man inte är ”tvungen” att följa en vän på sociala medier speciellt inte om man kanske känner som du skrev i ditt inlägg att denne delar för många jobbiga klipp eller dylikt. MEN samtidigt tar man givetvis illa upp i stunden med sen förstår man. Jag har ett par bekanta som inte följer mig i alla sociala medier, och precis som jag först tog illa upp, förstod jag i efterhand. Vi ses inte så ofta och våra liv är väldigt olika. De är inte i livet där det gäller barn, hem osv och då är det självklart tråkigt att behöva följa någon som lägger upp sådant relaterat till detta och det respekterar jag. När det gäller just negativ energi är jag HELT för att man kan ”mute” den personen för ens och relationens bästa :) Tror att vissa människor är olika IRL och på nätet.
Håller med dig om det här! Jag avföljer bara människor som tar med energi än de ger. En person jag avföljde i dagarna är väldigt trevlig och go men skriver bara om sjukdomar och negativa saker i varje uppdatering och till slut orkade jag bara inte se det längre.
Intressant! Jag har faktiskt aldrig reflekterat över det här trots att jag avföljt många på Facebook. Varför jag avföljer? Jo, för att 1) de lägger ut så mycket att mitt flöde fylls med samma personers uppdateringar. Det är störande för att jag inte är inne på fb så ofta så då missar jag ofta sådant som jag på riktigt tycker att är intressant. Det intressanta försvinner i mängden (för mig) ointressant info. 2) jag helt enkelt inte tycker att det personen lägger ut är intressant.
Jag tycker det är jättebra att man kan avfölja folk! Bara för att jag avföljer betyder det ju inte att jag ogillar personen, vi kanske bara lever helt olika liv med olika intressen. Och bra är väl det med olikheter! Jag skulle heller aldrig sörja om någon avföljde mig. Har full förståelse för att inte alla tycker att jag är så kul :)