Gick till Mariatorget idag. Tänkte köpa lite blommor då pappa och hans sambo kommer över på middag ikväll. När jag stod och pratade i telefon så såg jag i ögonvrån att det stod två knippen pioner i en hink och jag som längtat så efter att dom äntligen ska börja säljas.
Pioner är en blomma som jag förknippar både med fina och mindre fina minnen. När dom börjar säljas är det verkligen vår för mig med stort V samtidigt som det är en blomma som även började säljas och som jag hade hemma mycket under förra våren då farmor bara blev sämre och sämre. En av anledningarna till att jag hade mycket pioner hemma då hon var dålig är att det var hennes favoritblomma och jag har så fina minnen från när jag var liten och hela hennes trädgård var full.
När jag kom hem från sjukhuset den 20 maj och vi sagt hejdå till henne gick jag direkt o köpte en bukett pioner, tände ett ljus och satte ett kort på henne bredvid buketten. Så fint men sorgligt på samma gång.
Så mycket känslor runt ett par blommor ändå.
0
men ÅÅH! jag längtar också så himla mycket efter pioner. Måste ta en tur till blomaffären och kika imorgon efter jobb. Hoppas att det finns något litet knippe som väntar på mig där!
Hoppas du hittade några :)
Vilket fint minne ändå, även om det förstås är väldigt jobbigt samtidigt. Du skriver så fina texter, speciellt när det är något som rör dig så mycket :)
Mm, bitterljuvt. Tack snälla du, vad snällt sagt :h: