Funderat nu lite på morgonen.
Klurat lite på när jag surfat runt på bloggar under morgonen hur många inspirerande duktiga (framför allt!) kvinnor det finns. Vill hoppa in i nästan allas hem för dom ser så fantastiskt mysiga och hemtrevliga ut. ”Om jag bara bodde där”, kan jag komma på mig själv att tänka. Om jag ändå kunde måla som hon, om jag ändå kunde sy såna kläder, om jag ändå kunde sjunga sådär, tänk va!
Jag tror det är helt naturligt att man gärna ser på andra och tänker hur bra alla andra är. Hur lätt det är att glömma hur bra man själv är, glömma i några sekunders drömmande hur bra jag själv har det. Ibland nyper jag mig i armen över lägenheten, området som ingen av er missat att jag älskar, min familj här hemma, att jag går en utbildning som jag älskar osv..
Min stil är min stil och ingen annans. Varje detalj hemma hos oss är vald med omsorg. Alla småsaker som är köpt på loppis, marknader, saker som tilltalat och vi känt att vi vill ha i vårt hem. Hemmet skulle vara märkligt om det var enbart styleat efter någon trend. Om jag helt plötsligt skulle börja inreda bohemiskt eller börja köpa inredning, tavlor osv som någon annan hade bara för det ser mysigt ut hemma hos någon annan, utifrån dennes blogg, så skulle jag tappat en del av den som faktiskt är jag skulle jag känna.
Samma sak när det kommer till uttryck i konst och skapande, det är personligt. Allt jag skapar, från små kollage här i bloggen till hur jag fotar, väljer att göra posters, bakgrunder till era mobiler, allt. Det är delar av den jag är. Inte någon annan.
Jag har för några år sedan varit vilsen. Velat göra som andra. Skrivit som andra. Försökt inreda som andra. Nu är det några år sedan, men jag har sedan en bra tid tillbaka insett att det lyser igenom om det är Du eller någon du Vill vara som skriver eller skapar. Följarna som är dig trogna i flera år kommer då Du är Du.
Mitt råd till er som tappat bort er själva och inte vet vad ni vill skapa, hur ni vill inreda osv, titta inte så mycket på hur andra har det eller skapar, titta men lämna det vid just det, bara en tanke om hur fint det är, inte att just Du ska ha det så eller göra så, för du är inte den personen, du är du. Säger som Fleetwood Mac, ”You can go your own way, go your own way”.
Bra så.
// Charlotte15
Lämna ett svar