S T O R I E S B Y M E

DAGARNA MED HJÄRTAT

VÄDRA UR LITE

Hej godingarna.

Egentligen bör jag sovit mycket mer under flera dagar men har fullt upp med att inte gå miste om dom här sommarveckorna vi haft nu.

Igår kväll mötte jag upp Hanna i stan. Vi tog ett glas rosé i kvällssolen, sen var vi trötta och skildes åt. När jag kom hem låg jag och tittade på tv en stund innan jag somnade. Sov ändå 8 timmar men har nog gäspat en gång i minuten hela dagen, helt otroligt.. Efter praktiken gick jag hem och pluggade lite inför provet näst nästa vecka, sen åkte jag och fixade naglarna inför helgens bröllop. Hade velat välja neonrosa men fick bli en lite lite diskretare nyans rosa.

Senaste dagarna har jag verkligen funderat över hur människor är och fungerar. Jag har då kommit fram till att dom värsta sortens människor jag vet, förutom obvious saker som skitsnack osv, är människor som låtsas som att dom bryr sig och människor som negligerar..

Kan börja med typ nummer ett då, människor som vaggar in en i känslan av att dom ska finnas där när det gäller, den här personen kan man verkligen vända sig till, tror man.. Människan hör aldrig av sig själv först och frågar hur läget är, motsatsen till vad man själv ALLTID gör, bryr sig. Personen i fråga hör inte av sig så länge det inte finns drama i ens liv som är snaskigt att lyssna på. Helt enkelt en person man inte behöver i sitt liv. Jag har tyvärr insett att jag har några såna runt mig, dom kommer jag inte längre se som mina vänner. Om man är en riktig vän bryr man sig, hör av sig regelbundet även om man inte alltid hinner ses, man svarar på sms och visar att man helt enkelt bryr sig, svårare är det inte.

Person nummer två är människan som negligerar. Ni vet den som man kan kolla läget med ibland, som kollar det du skrivit men inte svarar tillbaka. Personen som trots ointresse, genom att strunta i att svara, ändå fortsätter stalka din Instastories och hör av sig när den själv behagar. VAD ÄR DET FÖR MÄNNISKOR SOM GÖR SÅ? Jag kommer ALDRIG förstå mig på sånt. Om jag inte vill prata med någon/inte är intresserad av vad en person har att säga/vad personen gör/skiter i personen så har jag väl inte en ”krok” kvar i personens liv? Helt ofattbart för mig. Vilket slöseri med tid.

Så, nu har jag fått ur mig det. Ni som känner er träffade; Förvänta er inte att jag lyssnar i fortsättningen eller hör av mig och kollar läget då ni uppenbarligen är så självupptagna att ni inte hinner med någon annan än er själv.

Puss & kram
Mårran

MED HJÄRTAT

SO WAKE ME UP WHEN IT’S ALL OVER

//img src

För en veckan sen sken solen, det var sommarvärme i Stockholm. Världen var som absolut vackrast just då, i alla fall min egen värld. Mina barn var på kalas och lekte med sina vänner, jag själv satt med en vän och åt nere vid vattnet. Samtidigt i en annan del av världen såg en ung kille ingen mening med livet mer.

Jag vet inte vad som egentligen har gjort att jag tagit så hemskt illa vid mig och blivit så ledsen inombords av Tim Berglings (Avicii) död. Eller självklart vet jag väl varför, för att det är en ung människa som mådde såpass dåligt att han inte såg någon annan utväg i livet än att slippa genomleva det. Jag vet ändå inte varför det satt sig så hårt hos mig, jag kände ju inte honom.

I veckan såg jag dokumentären om Tim som finns på SVT-play. Jag blev så illa berörd, ledsen och helt mållös. Vilket liv Tim levde. Blev en otroligt stor artist ganska snabbt när han var väldigt ung, blev en av världens största DJ’s, blev utnyttjad av branschen, ropade på hjälp, blev sjuk, men folk runt honom lyssnade inte, dom ville bara ha ännu mer pengar. Jag kan absolut inte jämföra mig med Tim’s öde men en sak jag vet är hur det känns när man är så slutkörd och utbränd så man får panik bara av tanken på att göra saker som man vet triggar och utlöser stressen, ändå tvingades han göra det. Förstår ni vad det gör med en människa? Man går sönder.

Jag har två inom familjen som inte sett en annan utväg än att avsluta sina liv. Det är dom som är kvar som får leva med förlusten av en älskad. Självklart önskar jag att alla som kommit så långt in i mörkret att man inte kan se ens en strimma ljus längre kunde få livet att vända, att man kunde ha förmågan även då att se att det här livet är det enda du har, hur jävligt det än är. Tyvärr fungerar det inte så. Jag är övertygad om att man inte längre tänker i närheten av klart, det enda är bara en känsla av att man inte orkar med mer, att slippa.

En sak jag står fast vid är att jag aldrig skulle kalla en person som tog sitt liv för ego. Hört det så många gånger förut, att man är egoistisk som lämnar alla kvar.  Vem är jag att tvinga någon kvar i sitt lidande för jag behöver personen? Jag är delad här, verkligen. Som sagt önskar jag självklart att alla kunde få livet att vända och se en strimma hopp, men det fungerar inte så, annars hade människor inte avslutat sina liv i förtid.

Även om psykisk ohälsa inte är riktigt lika stigmatiserat idag som för några år sedan så har vi en lång väg kvar. Bloggare, artister, skådisar, ja, alla som syns utåt är så himla viktiga förebilder för att förmedla detta. Det är okej att må dåligt, det är okej att vara ”svag”, slutkörd, ledsen, ensam.. Det är även viktigt att prata med någon om det och inte sitta själv med sina demoner. Det kommer vända, det kan ta tid bara.

Läste familjens brev till Tim och det känns som dom mitt i den enorma sorgen förstod varför han gjorde som han gjorde och har skrivit med en stor respekt för sin son. Väldigt sorgligt men samtidigt ett väldigt fint brev ♥

Stockholm den 26 april 2018

Vår älskade Tim var en sökare, en skör konstnärssjäl
som alltid burit på stora existentiella frågor.
En överpresterande perfektionist som reste och jobbade hårt
i ett tempo som ledde till extremt svår stress.

När han slutat turnera ville han hitta en balans i livet för
att må bra och kunna göra det han älskade mest – musik.

Han kämpade verkligen med tankar om Meningen, Livet, Lyckan.
Nu orkade han inte längre.
Han ville få frid.

Tim var inte gjord för det maskineri han hamnade i, han var en ömhudad
kille som älskade sina fans men skydde rampljuset.

Tim, du kommer för alltid att vara älskad och saknad.
Den du var och din musik kommer att bära minnet av dig vidare.

Vi älskar dig,
Familjen

DAGARNA MED HJÄRTAT

LIVSPIRRET DEN HÄR VÅREN

Hej.

Idag när jag kom hem så insåg jag en sak. Jag var så oerhört nere förra våren att jag inte kände igen mig själv. Jag blev inte ens glad av att solen sken, något som normalt gör hela min dag. Det tog en sommar till jag insåg att en stor del av mitt dåliga mående berodde på min arbetssituation som bröt ner mig helt och hållet.

Vet ni hur härligt det är att vakna nu på morgnarna, ta mig upp, vara glad att åka till skolan och till och med längta dit? Vet ni hur härligt det är när dagarna bara går och man får göra något som är kul, som intresserar en? Känns som en liten dröm. Sen förstår jag att det är en annan sak att jobba än att vara i skolan 09-15 fyra dagar i veckan men tror ändå att det är kul att jobba med något som man har intresse för. Kanske till och med ett måste för att livet ska kännas fint i längden.

Farmor skulle blivit så glad för mitt val av utbildning, det värmer. Våren brukar ju annars göra ont, det var då hon somnade in. Det känns annorlunda den här våren, känner mig inte ledsen eller ångestfylld inför den. Saknar henne men saknaden gör inte längre ont. Jag åker inte längre till hennes grav varje gång det är en högtid eller då jag saknar henne, hon finns ändå i allt runt mig, speciellt i blommorna ♥

BLOMMOR/VÄXTER MED HJÄRTAT

ATT VÅGA BYTA SPÅR

Godmorgon söndag!

Jag ställde in skrivning av anställningsavtal i veckan och bestämde mig för att utbilda mig till florist. Det känns så himla roligt! Det är ju ett av mina stora intressen sen flera år tillbaka, ett skapande yrke, precis något jag tror att jag behöver här i livet, att få vara kreativ även på mitt jobb, det är ju ändå en såpass stor del av ens liv.

Först i efterhand har jag förstått att det inte varit så konstigt att jag känt mig helt färdig efter arbetsdagar inom förskolan. En grupp med 18 barn där jag har som ansvar och uppgift att se var och en, dokumentera allas utveckling, ha samtal med föräldrar som ofta ställer orimliga krav och leverera gentemot chefer som kräver orimliga saker av oss pedagoger som knappt har någon planeringstid alls att tala om. För att inte tala om ljudnivån i rummet (ni läste rätt, rummet, inte rummen). Tror jag ställt för höga krav på mig själv, fått en orimlig arbetsbelastning på egna axlar och undrat varför jag blivit trött.

Jag är övertygad om att florister sliter rejält i sitt yrke, men om man samtidigt inte har en ständig ljudkuliss runt sig från 8 – 17 och dessutom får skapa så blir det inte alls samma sak.

Det känns som jag valt rätt, landat i det beslutet nu och det känns jättebra. Nästa måndag börjar jag! ♥

MED HJÄRTAT

1 SEPTEMBER

1 September.

Jag stänger dörren till en sommar som gett mig massor. Vädret kanske inte varit det finaste världen skådat men sommaren har varit fin på andra sätt, allra mest för mitt mående.

Jag har sagt upp mig från en arbetssituation som var ohållbar och förgörande i längden. Hade inget val. Hittat en gammal vän som jag verkligen blir så himla glad av att vara med. En resa till Köpenhamn som vände allt. Köpt världens härligaste cykel som jag blir glad av att cykla på, varje gång. Vina fram med håret virvlandes förbi Slussen när solen börjar sänka sig mot vattnet. Sitta med fötterna dinglandes mot vattnet på en brygga vid Årstaviken. Prata om allt. Jag har fått hem en liten till katt som livar till det hemma då det är tyst och inga barnfötter springer runt på golven. Känner mig aldrig ensam.

Sommaren började med en väldigt ledsen, liten och slutkörd människa, den människan var jag. Jag grät dagligen, kände mig låst i min livssituation, mitt jobb och hade inte mycket tro på framtiden. Idag är jag på väg dit jag vill, det känner jag, men ett steg i taget.

Det jag tar med mig från den här sommaren är att mitt välmående verkligen är viktigast (självklart mina barns med, men tänker att det går hand i hand!) och att jag aldrig kommer acceptera annat än att må bra.

Fyller 32 år på söndag och jag tror faktiskt jag börjar bli ganska tillfreds med livet, fint va? ♥

Gå längst upp