S T O R I E S B Y M E

DAGARNA MED HJÄRTAT

LIVSPIRRET DEN HÄR VÅREN

Hej.

Idag när jag kom hem så insåg jag en sak. Jag var så oerhört nere förra våren att jag inte kände igen mig själv. Jag blev inte ens glad av att solen sken, något som normalt gör hela min dag. Det tog en sommar till jag insåg att en stor del av mitt dåliga mående berodde på min arbetssituation som bröt ner mig helt och hållet.

Vet ni hur härligt det är att vakna nu på morgnarna, ta mig upp, vara glad att åka till skolan och till och med längta dit? Vet ni hur härligt det är när dagarna bara går och man får göra något som är kul, som intresserar en? Känns som en liten dröm. Sen förstår jag att det är en annan sak att jobba än att vara i skolan 09-15 fyra dagar i veckan men tror ändå att det är kul att jobba med något som man har intresse för. Kanske till och med ett måste för att livet ska kännas fint i längden.

Farmor skulle blivit så glad för mitt val av utbildning, det värmer. Våren brukar ju annars göra ont, det var då hon somnade in. Det känns annorlunda den här våren, känner mig inte ledsen eller ångestfylld inför den. Saknar henne men saknaden gör inte längre ont. Jag åker inte längre till hennes grav varje gång det är en högtid eller då jag saknar henne, hon finns ändå i allt runt mig, speciellt i blommorna ♥

GRÖNT MED HJÄRTAT

ATT VÅGA BYTA SPÅR

Godmorgon söndag!

Jag ställde in skrivning av anställningsavtal i veckan och bestämde mig för att utbilda mig till florist. Det känns så himla roligt! Det är ju ett av mina stora intressen sen flera år tillbaka, ett skapande yrke, precis något jag tror att jag behöver här i livet, att få vara kreativ även på mitt jobb, det är ju ändå en såpass stor del av ens liv.

Först i efterhand har jag förstått att det inte varit så konstigt att jag känt mig helt färdig efter arbetsdagar inom förskolan. En grupp med 18 barn där jag har som ansvar och uppgift att se var och en, dokumentera allas utveckling, ha samtal med föräldrar som ofta ställer orimliga krav och leverera gentemot chefer som kräver orimliga saker av oss pedagoger som knappt har någon planeringstid alls att tala om. För att inte tala om ljudnivån i rummet (ni läste rätt, rummet, inte rummen). Tror jag ställt för höga krav på mig själv, fått en orimlig arbetsbelastning på egna axlar och undrat varför jag blivit trött.

Jag är övertygad om att florister sliter rejält i sitt yrke, men om man samtidigt inte har en ständig ljudkuliss runt sig från 8 – 17 och dessutom får skapa så blir det inte alls samma sak.

Det känns som jag valt rätt, landat i det beslutet nu och det känns jättebra. Nästa måndag börjar jag! ♥

MED HJÄRTAT

1 SEPTEMBER

1 September.

Jag stänger dörren till en sommar som gett mig massor. Vädret kanske inte varit det finaste världen skådat men sommaren har varit fin på andra sätt, allra mest för mitt mående.

Jag har sagt upp mig från en arbetssituation som var ohållbar och förgörande i längden. Hade inget val. Hittat en gammal vän som jag verkligen blir så himla glad av att vara med. En resa till Köpenhamn som vände allt. Köpt världens härligaste cykel som jag blir glad av att cykla på, varje gång. Vina fram med håret virvlandes förbi Slussen när solen börjar sänka sig mot vattnet. Sitta med fötterna dinglandes mot vattnet på en brygga vid Årstaviken. Prata om allt. Jag har fått hem en liten till katt som livar till det hemma då det är tyst och inga barnfötter springer runt på golven. Känner mig aldrig ensam.

Sommaren började med en väldigt ledsen, liten och slutkörd människa, den människan var jag. Jag grät dagligen, kände mig låst i min livssituation, mitt jobb och hade inte mycket tro på framtiden. Idag är jag på väg dit jag vill, det känner jag, men ett steg i taget.

Det jag tar med mig från den här sommaren är att mitt välmående verkligen är viktigast (självklart mina barns med, men tänker att det går hand i hand!) och att jag aldrig kommer acceptera annat än att må bra.

Fyller 32 år på söndag och jag tror faktiskt jag börjar bli ganska tillfreds med livet, fint va? ♥

MED HJÄRTAT

GRÅTT

Jag är rätt skör just nu.

Kan inte stå emot något jag normalt sett kanske skulle orka. Känner mig helt slut, inget är roligt och jag har helt tappat inspirationen och motivationen för allt, vet inte vad som hänt riktigt. Somnar nästan sittandes mitt på dagen. Var därför förbi läkaren och tog lite blodprover idag och hon gav mig rådet att vara hemma och ta igen mig några dagar. Får se om jag har brist på något annat än motivation just nu, kanske järn eller nåt.

Försökte muntra upp mig själv genom att köpa lite blommor på väg hem från läkaren. Inte ens dom kan jag uppskatta riktigt än, imorgon kanske eller dagen efter det. Uppskattar inte ens att vakna en solig dag längre, då mår jag inte bra, så mycket kan jag säga. Känns så trist att känna så medan sommaren går..

Gå längst upp