S T O R I E S B Y M E

  • HEM
  • PINTEREST
  • INSTAGRAM
  • BLOGLOVIN
  • FACEBOOK
MED HJÄRTAT NYHETER

DET BEHÖVER KOMMA UT

27 feb | 2022

Jag vet inte riktigt var jag ska börja någonstans. Det känns lite som att hur man än skriver om en sån här känslig sak så kan det tolkas fel, men jag ger det ett försök.

Vaknade imorse efter ytterligare en natt med dålig sömn. Vridit mig, läst nyhetsrapporteringar från kriget i Ukraina, somnat om och upprepat samma process.. Vaknade innan sju imorse. Det första jag gjorde var att kolla en nyhets-app..

Jag vet inte hur jag kan skriva om det här utan att det låter som att det handlar om mig, det är det sista det gör. Men det är mina tankar, mina känslor och jag behöver få ut dessa känner jag.


Jag ska motvilligt erkänna att jag aldrig någonsin varit så här insatt i ett krig, det kanske säger mer om mig eller bara mig som människa. Närhetsprincip osv ni vet. Men det här har helt satt klorna i mig, i alla känslor jag aldrig trodde skulle finnas i en sån här situation.

Det är känslor som växlar mellan djup förtvivlan, sorg, hopp..

Matas med bilder och filmer av förvridna skräckslagna ansikten, bomber som lyser upp himlen i Kiev, barn som skriker hjärtskärande skrik av skräck, flyglarm som ger mig kalla kårar ända ner till tårna. Människor med sina älskade husdjur i sina famnar som flyr till Polen (Polen har för övrigt hävt kravet på vaccinerade husdjur så att man ska kunna korsa gränsen utan att behöva avliva, DET får mig att gråta floder pga så otroligt mänskligt♥). Ukrainska soldater som ligger dödade i sina militärfordon där man kan ana en vigselring på handen som hänger ut ur dörröppningen.. En man som kommer vara saknad en livstid och mer av både sina barn och partner. En helt meningslös död pga en galen människas skeva världsbild. Som så många gånger förr i historien.. :(


Foto: Mikhail Palinchak//img src

Ryska unga soldater som tas tillfånga men ändå får ringa hem till sina föräldrar, den humana aspekten som Ukraina ändå tillämpar för att dom någonstans förstår att många av dessa unga män lever under ett förtryck och är tvingade att vara där dom är. Det får mig att grina den här morgonen, för det är så stort att göra en sån sak i ett pågående krig. Kanske är det pga att det Ukrainska folket ändå är nära Ryssarna, lite som Svenskar och Norrmän om jag förstått det rätt. Sen förstår jag att det också är en strategi nånstans att göra så. But still.. Klipp av ryska unga män som står och uppger vilken bas dom tillhör, säger att det aldrig skulle bli så här, att dom inte ville döda någon, att dom skulle dit på träning var sagt.. Ska man tro på det, ska man inte? Är det så är det så hemskt att jag inte har några ord..

Sett otaliga klipp med Ukrainska män och kvinnor som närmar sig ryska soldater och på ett nästan humoristiskt sätt bemöter dessa. Däremot är jag också medveten om att det är det här som sprids, men vad sprids inte? Antagligen sånt man aldrig skulle vilja se. Men sånt man ändå inte kan blunda för.

Läst om män som åker till Polska gränsen, lämnar sin familj i säkerhet, åker tillbaka för att strida för sitt land. Även fast dom hade chans att fly. Dessutom är det väl ingen som missat Zelenskiys storhet i detta? Att han blev erbjuden att evakueras dag ett men mer eller mindre svarade med att ”I need ammunition, not a ride”. Det är gåshud. Summan av allt detta är att jag är djupt imponerad och känner en enorm respekt för Ukrainska folket och vad dom utför mot en stormakt som Ryssland. Det är något jag kommer ta med mig hela livet ♥

Även en känsla av oro för att vi är nära kriget och att ingen går säker när det finns en sån galen människa som kastar hot runt sig. Plus att kärnvapen finns med i bilden.. Mina barn är oroliga. Det här är det enda dom pratat om hela helgen. Dom har gång på gång sagt ”- Om Ryssland kommer hit så kommer jag ta Astrid och Astor med mig!” (våra katter). Barn ska inte ens behöva ha en enda sån tanke.. Det har jag aldrig behövt ha under hela min uppväxt. Dom har suttit och kollat på presskonferenser, läst om det, tittat i sociala medier.. Jag vet inte om det är fel eller rätt strategi. Det enda jag försöker göra är att säga att det inte är här det är krig nu utan i Ukraina. Men det känns ju någonstans som spelplanen ritats om sedan pandemin började. Saker man aldrig hade kunnat tänka sig kunde hända händer nu så vem är jag att lova..

Nej, en tung morgon känslomässigt.. Hjärtat blöder verkligen för alla Ukrainare som vaknar ännu en morgon till krig :( Folk ska aldrig behöva känna sån skräck i hela sitt liv. Det som möjligtvis är det lilla fina i hela det här helvetet är att i såna här lägen finns det så otroligt mycket kärlek och solidaritet. Det är fint att se, även om det tyvärr inte avbryter ett krig.

2 kommentarer 
0
MED HJÄRTAT

SOON YOU’LL GET BETTER

2 jan | 2022

Hej.

Den här morgonen började som några andra gjort senaste tiden, med att jag är ledsen. Ledsen och rädd för att mamma ska få tillbaka sin cancer. Vet inte om det är för att det kändes så nytt för två år sen, som att allt ont var bortskuret och medicinerat med cellgifter. Som att det var rensat från allt ont. Har inte känt mig så ledsen eller rädd under dom här två åren men det känns som det stundtals smyger sig på nu.

Imorse var det en låt med Taylor Swift som utlöste det hela. Såg en dokumentär om henne igår på Netflix som hette Miss Americana. Där berättar hon att hennes mamma blev sjuk i cancer. Hon sjunger bland annat ”The buttons of my coat were tangled in my hair. In doctor’s-office-lighting, I didn’t tell you I was scared. That was the first time we were there. Holy orange bottles, each night I pray to you”. Antar att det bara väcker en del saker hos mig, som det känts och kändes då.


”And I hate to make this all about me
But who am I supposed to talk to?
What am I supposed to do
If there’s no you?
This won’t go back to normal, if it ever was
It’s been years of hoping, and I keep saying it because
’Cause I have to”
Lämna en kommentar 
8
MED HJÄRTAT

ATT MÅ P

14 maj | 2020

Hej hörni.

Fy fan på ren svenska, vad jag mår dåligt just nu. Jag klarar verkligen inte av den här ”coronatiden” längre. Jag känner mig så otroligt deppig och inlåst, även om man egentligen verkligen inte är inlåst här i Sverige.

Men jag mår SÅ dåligt av icke-rutiner. Behöver komma upp, duscha, äta frulle, göra en take away-kaffe, lämna barn, åka till skolan tillsammans med alla andra på tunnelbanan, hänga med kompisar i skolan, åka och hämta barn, hem, middag, kolla på något på tv, o sen repetera. Just nu gråter jag mest bara och får absolut inget gjort känns det som..

Försöker göra saker som känns kreativa som att laga lite nya maträtter, baka, fota mycket.. Men det känns ändå inte likadant. Behöver att allt blir som vanligt igen, NU..

Lämna en kommentar 
18
KATTERNA MED HJÄRTAT

LILLEBROR

14 jan | 2020

Vila mjukt lilla hjärtat.

Nu får du leka med Enzo igen på en plats där alla älskade djur hamnar efter detta liv. Du slipper ha ont, slipper må illa och vara svag mer.

För alltid saknad, aldrig glömd ♥

Lämna en kommentar 
19
MED HJÄRTAT

KALLA DET NYÅRSLÖFTE

25 dec | 2019

Nyårslöften, är det något för mig?
(Låååångt inlägg..)

Förra året skrev jag följande om året som gått;

”2018 har varit det värsta året i hela mitt liv på många sätt. Många runt mig har blivit allvarligt sjuka i cancer eller gjort sig illa. Det har drabbat min familj, mina närmsta, än är det tyvärr inte över.

Det har hänt saker som har förstört mitt liv på många sätt, i värsta fall en lång tid framöver. Saker som för alltid kommer ändra mig som människa, som inte är helt över än vilket ger en skavande känsla hos mig. Händelser som tyvärr har gått ut över dom jag älskar mest men som jag inte kunnat påverka alls då det inte varit pga mig. Är besviken på mig själv som på något sätt varit godtrogen och kanske en smula naiv. Önskar jag kunde skriva vad det handlar om då det blir kryptiskt men har ingen lust, det är för privat helt enkelt.

”I nöden prövas vännen” sägs det. Så är det och det här året har jag verkligen fått reda på vilka som är värda att behålla i mitt liv 2019. Jag kommer inte fortsätta höra av mig till vänner som ändå aldrig kan skicka ett enkelt ”hur är det?” någon gång, spontant. Tänker inte bli ovän eller så, men lägger hellre energi på relationer som är ömsesidiga, annat känns som slöseri. Jag blir dränerad av att vara den som bryr sig men inte får tillbaka. Någon som inte bara skriver ”finns här, du kan komma hit” när jag mitt i krisen kanske behövt någon som hade kommit hit, matat mig och gett mig en kram, sovit här. Actions speak louder than words.

Nu lät det här väldigt bittert men jag har material till en hel bok bara genom det här året om det skulle vara så.

Men året har även gett mig en del minnen som verkligen är för livet. Roadtripen till Italien i somras var en sån sak. När jag inte trodde jag skulle överleva en sekund till så satte jag mig på ett plan ner till Palermo där resan började. Jag grät inte en enda gång där, jo, när jag fick veta att lilla E hade fått en till tumör i hjärnan, kändes otroligt hårt. Kändes märkligt att sitta på en takterass till världens mysigaste lägenhet i Cefalú och storgråta i solen. Livets kontraster.

Jag har träffat många nya fina vänner som jag haft jättekul tillsammans med, speciellt på utbildningen jag i april har slutfört. Är stolt att jag hittills har fått betygen A i senaste kurserna då jag inte varit ett ”MVG-barn” under skoltiden. Men jag fungerar så att om jag väl gör något jag brinner för ger jag 150%, grottar ner mig och ger mig aldrig förrän jag är nöjd. Både bra för resultatet men ibland förödande för självförtroendet ;) att aldrig bli helt nöjd.

Resten av sommaren efter Italien var mestadels underbar. Magiska tropiskt varma kvällar i Stockholm. Jag har vågat saker (iof i ren uppgivenhet just då, men ändå..) som jag aldrig trodde jag skulle våga, typ resa hem över hela världen för jag fick nog till slut, o jag som knappt vågar beställa på restaurang själv. Tog mig hem från ett land där dom flesta inte pratar engelska men lyckades ändå med några mellanlandningar ta mig hem till Sverige själv. Växte av det. Vet att jag inte tar vad som helst. Har en gräns jag med även om det är långt dit.

Ser fram emot våren då allt känns lättare oftast, då allt blommar och folk börjar hitta ut igen. Nu gäller det bara att hålla andan fram till dess och hoppas att det mesta som är på ”hold” löser sig på bästa sätt och att mina nära blir friska eller får leva så länge det bara är möjligt.

Nyår 2019 kommer med all sannolikhet mitt liv ha förändrats en del tror jag. Det känns motigt men tror en del av det är nödvändigt.

Jag lever efter det här året, men ibland vill man mer än att överleva ♥”

 

Tänk så bra jag känner mig själv va.. :) Det här nyåret, 2019, HAR mitt liv förändrats, om än sent på året. Genom val jag gjort själv, motvilligt till en början, men ett måste.

Med risk för att det här kommer låta som en självhjälpsbok så har jag i alla fall insett att gamla mönster inte förändrar något, att det inte är någon annan som kommer komma och förändra saker utan det måste jag aktivt göra själv. Det har jag nu alltså gjort.

Har tyvärr mestadels inte levt det här året heller, utan överlevt. Men jag är en seg jävel som inte ger mig i första taget, har inga planer på att göra det nu heller. Nu är det däremot full fart in i 2020 med ett positiv inställning om att livet bara kan bli bättre när jag själv ansvarar för valen framöver.

Ska aldrig någonsin förlita mig på någon annan. Ska äga mina egna saker, min egen lägenhet, vara ekonomiskt oberoende någon annan. Då behöver man inte oroa sig för att någon annan kan ställa till saker för en. Självständig, som jag alltid varit innan och för alltid i framtiden kommer vara.

Jag kommer inte ta skit, inte det minsta. Det är slut med det 2020. Jag kommer inte heller tillåta mig själv att ”ta hand om” någon annan, att bry sig är en annan sak, men var och en ansvarar för egna beslut och dess eget liv.

Samtidigt är jag superglad för att jag kommer köpa en ny lägenhet, en som bara har varit min och barnens, en utan några gamla minnen i. Glad för att jag går på den utbildning jag går, har träffat lite nya vänner det här året, lärt mig massor av nya saker, vuxit en hel del som människa. Finns en hel del att vara oerhört tacksam över också.

Jag känner stort hopp inför 2020, med ett till lager skinn på näsan! ♥

4 kommentarer 
15
  • 1
  • 2
  • 3
  • …
  • 16
  • Nästa sida »

VÄLKOMMEN HIT!



CHARLOTTE | SÖDERMALM
ART DIRECTOR | MAMMA
FOODIE | FOTONÖRD

Kategorier

  • #ONETOFOLLOW
  • 5 FAVVISAR
  • ANIMATION
  • ANNAT
  • ÅRET SOM GÅTT
  • ÄTA/DRICKA
  • BLOGGEN
  • BLOGGTIPS
  • BÖCKER
  • CANCER
  • DAGARNA
  • DAGENS
  • DESIGN
  • DESIGN/REKLAM
  • DIY
  • FÅFÄNGA
  • FAMILJEN
  • FAVORIT
  • FAVVOSTÄLLEN
  • FILM
  • FLORIST
  • FÖRPACKNINGAR
  • FOTO
  • FRÅGOR
  • FREEBIE
  • GRÖNT
  • HEMMA HOS
  • ILLUSTRATIONER
  • INREDNING
  • INSTAGRAM
  • INSTASTORIES
  • INTERVJU
  • KATTERNA
  • KLÄDKOLLAGE
  • LISTOR
  • LÖRDAGSLYAN
  • MED HJÄRTAT
  • MOODBOARD
  • MUSIK
  • NÖRDIGT
  • NYHETER
  • ÖGONBLICK
  • PHOTOSHOP
  • PINSPO INSPO
  • PODDAR
  • PRINTSCREEN
  • PRYLKOLLAGE
  • RELATIONER
  • RESOR
  • SAKER & TING
  • SAMARBETEN
  • SAYINGS
  • SERIER
  • SHOPPAT
  • SHOPPING
  • SMÅFOLKET
  • STUGAN
  • TANKAR
  • TBT
  • THIS OR THAT
  • TILLBAKABLICK
  • TINNITUS
  • TIPS
  • TO WEAR
  • TYPSNITT
  • VECKANS
  • VECKOPLAN
  • VINTAGE
  • WANNA GO
  • WISHLIST

Tillbakablick

  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • januari 2014

Sök

Gå längst upp