Farmor.
5 år utan dig idag. Vårarna gör inte lika ont längre. Blommorna som blommar och fåglarna som kvittrar gör mig inte längre tung inuti.
Att höra ”Den blomstertid nu kommer” kommer troligtvis alltid göra mig tårögd men jag har inte samma hjärtskav mer. Tänker fortfarande på dig dagligen, men det gör inte ont.
Förstår ju äldre jag blir att jag fått så mycket från dig farmor. Att jag är så stark, självständig, positiv även i det svartaste mörker. Mitt stora växtintresse. Tänk om du visste vad jag kan om blommor idag ♥
Undrar om du någonsin förstod hur mycket jag älskade dig när du fortfarande levde. Jag hoppas det. Jag vet att jag, pappa och Lisa var ditt allt.
Jag besöker inte din grav lika ofta längre, det är så kallt där nere, motsattsen till hur du var, men det är okej, du hade antagligen bara skrattat bort min ursäkt och sagt ”-Lilla smulan” på värmländska.
Du är så enormt saknad farmor.
