Nu är det två år sedan jag skrev om min tinnitus senast. Jag sneglade på den gamla ångestframkallande bloggen jag hade då jag precis fått det, minns exakt paniken som grep tag i mig dagarna och nätterna genom.. Det är bland det mest traumatiska jag varit med om. Tortyr med ljud, dygnet runt.

Idag är det september år 2017, det är nu nästan exakt fem år sedan jag fick tinnitus. Idag är det september 2017 och jag vet inte om jag har tinnitus längre, hör den i alla fall inte. Grinar när jag skriver det här för ni förstår inte vilken lättnad att kunna somna utan ett evigt tjut och gnissel inuti huvudet som inte går att hålla för. Jag har nog inte mer öronbrus eller tjut än någon annan lite då och då.

För mig var det nog en slags ohållbar livssituation som utlöste min tinnitus, kort efter jag fick tinnitusen säckade jag nämligen ihop i utmattningsdepression. Jag har alltså ingen konstaterad hörselskada som orsakat min. Det kanske har varit min räddning.

Jag önskar att alla ni som sökt tröst, pepp och hjälp hos mig genom åren via bloggen även ni slipper er tinnitus en vacker dag eller lär er leva med den och ändå kan gilla livet igen, önskar det innerligt av hela mitt hjärta ♥