Hej fina läsare, hoppas ni mår bra.

Undra om ni vet hur det är att ha en person i sin närhet som har psykisk ohälsa?  Det tär så otroligt mycket på en som person att stå bredvid, men det känns som man inte får eller bör känna så för då är man en elak egoistisk person som inte finns där eller är förstående nog.

Att ena dagen vara lycklig, glad tillsammans med den här människan, känna att livet leker och solen värmer sådär lite extra, att dina steg blir lättare, för att nästa dag (i värsta fall redan senare samma dag..), störtdyka ner i totalt mörker själv för den du bryr dig om och tycker om inte alls mår bra och blir kall och avvisande mot dig, får dig att känna dig skyldig till att ha fått den här personen att må så innerligt dåligt även fast du vet längst inne att du inte har någon som helst del i det måendet egentligen.

Svårt.