Godmorgon!

Hur mår ni? Håller ni er friska? Vad vackert det är ute nu! Blommor överallt, grönt, härligt, varmt, man kan inte kräva så mycket mer. Tog en promenad i Vitabergsparken o klappade katt igår ;) Så himla mysigt, vill ha picknick där snart.

Godmorgon!

Imorse var jag supertrött, igår med. Sovit till efter 10 båda mornarna, skillnad mot att jag brukar vakna 5 annars nu för tiden. Kanske har förskjutit dygnet något. Får försöka skjuta tillbaka det.. :)

Nu ska jag in i duschen och vakna till.

Godmorgon!

Just idag känns livet lite ljusare ändå. Träffade Klara igår och fick snacka lite, långpromenera och bara ha det mysigt. Behövdes. Sen har jag bestämt att jag ska hjälpa till lite som florist i en blomsteraffär på vardagar för jag måste komma iväg och göra något. Så just nu känns det lite skönt ändå att komma in i rutiner.

Nu ska jag hoppa in i duschen! ♥

Promenix längs med Årstaviken.

Ursäkta för äcklig bild.

I måndags var jag på väg till Åhléns vid Skanstull. Ungefär 100 meter från min port svajar plötsligt hela trottoaren till, jag ser dubbelt och det kommer ett tryck över höger öga där även synfältet försvinner.  Kunde inte själv reglera hur ögonen betedde sig, vilket låter helt sjukt, men så var det. Det kändes som hjärnan/ögonen fick kramp. Aldrig varit med om liknande.

Chockad gick jag förbi vårdcentralen i Ringen som hjälpte mig på en gång att träffa en läkare trots att jag inte är inskriven där (tack snälla ♥). Läkaren där tyckte jag skulle åka till akuten, tyckte det lät överdrivet och gick hem. Körde klart i tvättstugan och ringde 1177 för att rådfråga. Sjuksköterskan jag pratade med där sa att det här var väldigt allvarligt och hon ville skicka en ambulans på en gång. Jag sa att det kan hon verkligen inte göra, jag kan ta mig in själv, hon stod ändå på sig men jag avböjde.

Tog mig till akuten på SöS själv och satt där halva natten. Tydligen var en eventuell s.k ”TIA” inget att kolla på. Är fortfarande i chock över den ignorans jag bemöttes med. Det handlade liksom inte om en stukad fot. I värsta fall kan ett sånt läge, om det handlade om en liten propp eller fler, utvecklas till en stroke. Hur kan man ignorera något sånt? För mig är det ofattbart. Förstår prioritering osv på akuten och är självklart för det, men HUR kan man, när tom ledningsläkaren den kvällen, prioriterade upp det, peta ner det prioriteringsmässigt sen igen och gå emot hennes prioritering? Sjukt.

Dagen efter var jag ganska skakad och läste detta:

”En septembermorgon 2012 skulle 24-åriga Sandra ta en promenad med hunden som hon vaktade åt en bekant. Hon hann bara 20 meter när något släppte i huvudet. Ögonen blev ofokuserade och hon var tvungen att ta tag i hunden för att kunna ta sig tillbaka hem. Hemma ringde hon sjukvårdsupplysningen som rådde henne att åka till akuten.

Läkarna hittade inget konstigt i provresultaten och slog fast att det måste vara migrän. Sandra var på väg att bli hemskickad, men som tur var gick en ny läkare på sitt skift och läste hennes journaler. Hon bestämde att Sandra skulle skickas iväg på en magnetröntgen. Då hittade man fem blodproppar, stora som ärtor, i hjärnan. ”

Vet fortfarande inte vad det här handlade om i mitt fall. Har, som tur var, inte fått en stroke efter, men vill självklart att en läkare kollar på det genom en röntgen eller magnetkameraundersökning. För att utesluta andra faktorer som blödning, tumör osv. Känns inte som man bara får ett sånt där ”anfall” utan anledning.