Söndagen den 14:e oktober 2012 förändrades mitt liv. Det var kvällen jag fick tinnitus. Jag startade då en blogg för jag var tvungen att skriva av mig för att inte bli allvarligt mentalt sjuk. Så här löd mitt första inlägg:

”Hej där. Nu har det gått exakt en vecka sedan det började låta i mina öron, det har inte blivit lättare att leva med utan tvärtom.

Det började i vänster öra som ett tjut, sedan gav det sig där och satte sig i höger öra. I höger brusar det som mellan två radiokanaler, brummar som en tvättmaskin och piper en hög ton, allt på en gång.

Om ni visste hur det känns, ja ni som har tinnitus vet ju känslan. Alla tankar när man vaknar helt svettig klockan två på natten och lyssnar efter om det har blivit värre, om det tillkommit något ljud, såna saker som man kan bli sinnessjuk av att tänka på. Känslan av att man ska till dagis med barnen om fyra timmar och man vet att det inte finns en chans att man kan somna om då ljudet maler sönder hjärnan, varenda sekund..

Min pappa har tinnitus och minière. Har försökt att prata med honom för att ventilera med någon som förstår. Det hjälper för stunden. Han har nästan tredje gradens tinnitus (det är uppdelat i grad 1-3). Han säger att han vant sig idag, att han sällan tänker på ljudet. Hur är det möjligt undrar jag i skrivande stund då detta upptar all min vakna tid.

Behöver helt enkelt ett andrum, där jag kan spy ut allt mitt hat över denna ”sjukdom”, eller förresten, det är ingen sjukdom utan ett symtom. För mig spelar sjukdom eller symtom ingen större roll, det känns som en sjukdom som gripit tag i mig och raserat allt vad lycka heter på en sekund. Tappat lusten att skapa, att fota, att lyssna på musik, att hitta på saker, att vara glad och träffa folk.

Hoppas även med denna blogg att förutom att jag får gnälla av mig lite, att det kanske kan hjälpa någon som kommer få tinnitus att inte känna sig så förbannat ensam som man faktiskt gör i den här situationen.

Håll tummarna att jag får sova nånting inatt..”

Det var länge sedan jag skrev något om att leva med tinnitus. En av anledningarna är att jag är så van att ha det nu så jag inte riktigt tänker på det på samma sätt förutom vissa dagar då jag knappt hör annat än tjut och baston på samma gång, sen är jag alltid känslig mot t.ex porslins-skrammel, då skär det i öronen. Det blir värre vid stress, för lite sömn och om jag dricker alkohol. Idag är tinnitusen inget som tar över mitt liv på samma sätt som förut. Själv tror jag att det var stressen som utlöste min tinnitus då jag inte har någon hörselskada.

Idag fick jag ett mail via min bloggs facebooksida där en tjej som nyligen drabbats av detta vidriga tillstånd ville ha lite tips och stöd. Exakt det var det absolut viktigaste när ångesten kvävde mig i början då jag fått tinnitus, stöd och pepp. Jag trodde helt ärligt inte att jag skulle klara av att hålla mig psykiskt normal eller ens orka leva längre när jag drabbats. Ingen kan förstå som inte har ett ständigt ljud i ena eller båda öronen, dygnet runt. Jämt. Aldrig mer en tyst stund. Det är psykisk tortyr. Inget annat. Forskning tyder även på att människor med benägenhet för psykisk ohälsa lättare drabbas.

Mina tips är att prata med andra som har det, via forum, via bloggar, läs bloggar om folk som har det, kontakta Hörselskadades riksförbund och be om information (jag fick ett superfint handskrivet pepp-brev av dom med informationen som skickades, betydde ovärderligt mycket just då, tack!), prata med mig om ni vill. Det som gäller är att hitta tillbaka och få något slags hopp och livsgnista, att inte känna sig ensam vilket man gör då det är i ens egna öron det låter och ingen annan hör det. Ångesten över att tänka på om det kommer bli högre ljud än det är just nu, kommer jag få det i båda öronen, när ska jag kunna somna utan musik eller tv på osv.

Till er som inte fått det (än): ANVÄND ÖRONPROPPAR ÄVEN PÅ KROGEN, JAG LOVAR ATT NI KOMMER ÅNGRA ER NÄR NI SITTER DÄR I MIN SITS SEN, LOVAR, DET ÄR INTE VÄRT DET.

Stor stor jättekram till dig som mailade, du har allt mitt stöd. Hoppas ditt är temporärt och att du slipper skiten snart :h: